Jag kommer att missa bussen. När jag väl klivit på kommer jag ha glömt busskortet. När jag varit och hämtat busskortet, klivit på för andra gången och pustat ut kommer jag få syn dagiset som är påväg hem från dagens utflykt. När jag tvingats lyssna på bebisskrik och svarat på frågor från nyfikna treåringar kommer det att kliva på en surtant som alltid har klagomål i skafferiet. Olyckligtvis kommer denna surtant att välja ut mig som offer för sina klagomål, förslagsvis inom ämnet dagens ungdomar. När jag tappat tålamodet med den fula gråbleka lilla tanten kommer jag att ge henne en utskällning. Tyvärr är tanten även väldigt känslig och kommer att börja gråta. En man påväg hem kommer då att peta mig i ryggen för att sedan titta mig mycket länge och djupt i ögonen och säga: Fy! Folk runtomkring mig kommer att kika med ilsken blick och fråga sig något om hur en liten flicka kan bete sig på detta vis. När jag anländer till slutmålet kommer jag att snubbla i dörröppningen och ta emot med händerna som kommer att börja blöda kraftigt. Trist för mig att en femtiårig pedofil kommer att ha ögon i nacken och se mig, hjälpa mig upp och erbjuda mig att följa honom hem och titta på hans kattungar som man får klappa. Jag kommer att se hans ståfräs och chockat men trevligt tacka nej. Han kommer att kalla på polis och berätta att jag så duktigt stal hans portmonä. Polisen kommer rusandes emot mig och jag kommer att, i skräck, rusa ännu lite fortare. Tyvärr kommer jag att rusa lite för snabbt för mitt eget bästa, för just när jag kommit över gatan kommer jag att bli stucken sisådär en trettisex gånger med brödkniv för att sedan dö en brutal och långdragen död. fredag den trettonde, hemskheternas dag.