Sitter med filt och huvudvärk. Är utmattad. Ska på fika. Fast jag är glad för att det är fredag och jag är glad för att jag lever. Fast det är egentligen lite synd om mig. Så här va: 

Imorse gick jag upp halvsjuk och halvglad, med en enda tanke, SKRIDSKOR. Kul! Faktiskt! Och iväg till skolan, småsen och exhalterad. Kommer till Gullmars. Kliver på en stillastående tunnelbanasom efter tio äckligt tråkiga minuter meddelar att alla måste utrymma och att ersättningsbussar finns uppe vid Gullmars. En buss står mycket riktigt och väntar. Åker snabbt och smidigt. Den trötta chauffören meddelar efter fem minuter att bussen inte, och han upprepar INTE stannar vid Kärrtorp. Jag går av vid Hammarbyhöjden och efter fem minuters velande angående om jag ska bestämma mig för att vänta på tunnelbanan eller på något sätt ta mig till skolan börjar jag duktigt knata sida vid sida med tunnelbanespåret. Och det var kallt och mina skor är blöta.