62

Lviet är hårt för en gråsugga som jag! Först och främst var det städtvång på mitt skrymsle. Nu är det mysigt i alla fall. Sen råkade min farmor vara lite för generös och ge mig en sisådär nio tio julmustflaskor, och uppdrickningen har dessvärre påbörjat. Och sist men inte minst är jag fortfarande förkyld och känner mig handikappad, ensam och lite rädd. Fast tänk vad turen har stora öron som räddar mig ur situationer som dessa, för snart är det inte lika ensamt längre, och tids nog kommer också våren och alla blommor.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0