De är här nu. De som vi väntat på. De goda amerikanerna. Mina släktingar. En av tre amerikankusiner. En av en mostrar. Och de stannar i en månad. Jag tvekar starkt på att jag kommer att tröttna, för med massor av humor, sol, bad, landet och god mat kan vi göra den bästa sommaren någonsin.

Men nu ligger de alla i soffan och lökar och lämnar mig ensam att spana på den snygga grannen. Vi gick in i våra portar samtidigt han och jag, men innan han stängde dörren om sig han jag se honom titta bak på mig en två tre gånger. Han är nog kär i mig.