Och så kom juni med sin sol och sin värme. Men flickan som hade väntat så - Väntat. Suckat. Vandrat. - skulle få sig en chock när hon förstod att allt bara var kulisser. Att alla leenden var masker och att all grönska ruttnade. För så gick livet, år efter år. Något som flickan inte kunde begripa. Men det kanske var precis därför flickan orkade fortsätta skratta och le. För att hon inte förstod.