Varför och varför ska det alltid diskuteras om döden vid matbordet? Hemska ting som alltid vill klänga på mitt psyke. Jag har fan inte kapaciteten att sitta och lyssna på det. Jävla äckelfenomen. Jag blir liksom spyfärdig och gråtfärdig och lealös och tappar kontrollen. Det är då jag får upp de där frågorna; Vad fyller jag för funktion och vad är egentligen min mening? Vad är allas mening? HELVETES jävla äckelfenomen. Nu kan jag inte tänka på det här mer. Då går jag under.