2011

Och plötsligt tog någon fram stora elaka nålen och spräckte det guldglittrande lyckomolnet. Jag vet inte förresten. Det känns så förnedrande, alltihop. Egentligen känns det bara som att jag vill klä mig i prickigt och leva i perfekt harmoni med musiken.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0