Åh, vilken härlig dag att vakna till, när tvn står på fyraplus och visar Judge Judy. "Real cases, real people - Judge Judy".

Jens, åh Jens. Din lena stämma och dina härliga texter.

Jag önskar att jag hade en scanner, så att jag kunde scanna mig själv, eller möjligtvis ett par skisser. Jag gjorde en teckning idag, eller påbörjade, och den är så fin. Den förtrollar mig med sin skönhet. Det är inte det att jag är egenkär, men den är verkligen fin att se på. Den föreställer ett par. Jag tror att de är ett kärlekspar, men jag har inte riktigt bestämt mig än. Den dagen jag skaffar mig en scanner ska jag fixa in teckningen i macondele och göra den fin.

Det går nog inte att beskriva lyckan i att kliva ur bilen och mötas av världens finaste landställe. Vi tog en cykelpromenad till ett av de mysigaste gömmorna i skärgården, låg på bergshällen, lyssnade på fiskmåsarna och såg upp mot den stjärnklara himlen. Vi målade ett par teckningar och gjorde upp en liten eld innan vi cyklade hem i mörkret. Och det där, att bara vara här. Det får mig att må som om mitt liv vore bekymmerslöst.

Det finns så mycket skit på mitt golv, i mitt rum. Vissa prylar är användbara, andra helt onödiga. De konstigaste/jobbigaste sakerna på mittt golv är

• innehållet från en överfull pennvässare
• en stor klocka som jag glömt spika upp
• en sönderriven tidning från vilken jag övat olika origamimönster
• en rutten apelsin

Uschuschusch, jag orkar inte att jag inte fick någon respons. Det är inget bra skit, inget skit på golvet. Det är dålig skit. Dåligt för att han är snygg, jag är snygg och jag behöver bekräftelsen. Jag kan ju för all del söka den hos folk på stan, men det skulle varit så bra, med två snyggingar liksom.

Det är söndag & sol, och jag är på glasshumör. Mitt rum har aldrig sett äckligare ut. Pennvässeväss på golvet och bordet och damm på varenda hyllplan. Jag mixar Neon Indian med Strokes och dricker vatten. Måste dricka vatten i det här läget. Väljer kläder. Hittar direkt. Smutsiga lakan, skrynkliga lakan. jag sitter på en boll av skrynkel och smuts. Fönen bränner hål i tyget. Jag ska äta lunch, sen ska jag äta glass med Petronella. Sen ska jag äta middag och äta godis. Och dricka vatten. Blä. Fast glassen ska bli mysig.

En sån där bra dag. En bra dag. En så bra dag, hade jag. I förrgår. Och solen sken och allt var bra, även fast det var måndag. Måndagar brukar vara lika med bajsdagar, men den här veckan var det allt annat än bajs. Så kom tisdag och regnet föll. Tisdag, som brukar vara den finaste dagen på veckan, för att den är stolt och kort på schemat, blev den där bajsdagen. Allt blev jobbigt. Mattias blev framför allt jobbig, och förvärrade alla jobbiga och mindre jobbiga händelser under dagen.

Idag är det onsdag. Det är mulet, och mitt hår har tagit formen av helvetet självt. Jag vet inte vad jag ska ha på mig, och jag ska ta bussen om tjugo minuter. Men idag finns det hopp i min kropp om att allt inte blir en komplott. Hehe.

Mitt rum kryllar av gamla saker, oanvända saker. Varför det? Varför finns det fler foton än jag någonsin tittat igenom? Varför har jag två ouppvridna klockor och en utan batteri? Under min säng skjöt jag en gång in fyra små lådor med barnböcker och gamla hårprodukter. I dem har det flyttat in dammråttor och andra djur. Varför har jag dem där? Varför kommer jag evinnerligen på mig själv med att tänka på gamla obetydliga händelser. Varför märker jag att jag skäms när jag tänker på dem?

Min dag, min dag. Åh min dag. Började fint, förstås, med fint sällskap. Johannes och Emma till frukost. Jag åt dem inte. Tittade mest på dem, och pratade med dem när jag åt bulle eller drack kaffe. Sen sällskapade vi till min skola, och kompishängde där ett tag tills det var dags för dem att gå. Då mulnade det, och allt blev jobbigt. Jag slutade kvart i tolv som vanligt, men låstes kvar i skolan till halv tre. Vi övade till halv tre. Dansade till halv tre. Sen kom jag hem med vetskapen om att mitt liv i en kväll skulle rivas isär. En läxa. Ett tal. Svenska. Felformuleringar och felstavningar. Fy. Suck och tårar. Också fy. Inte vara martyr. Sen gick tiden fortare och allt lät bättre. Och sist var det klart. För fem minuter sen bev det klart. Och nu ska jag krypa ner i den stora sängen och njuta.

Men jag har inga roliga lurisar på lager. Får kanske dra den om bombhotet, eller den om en snöig sommar. Jag tycker nog mest att det är fint att det är den första April idag. Inte att det är första April. Ja. Alltså att det är en ny månad. En ny månad som är så mycket närmare sommaren än jag någonsin varit det här året. Senare kanske solen har lust att dela ut fräknar och blekbruna brännor, men det viktigaste är att det är vår nu.


Från en mysig morgon förra året i April.