Min dag, min dag. Åh min dag. Började fint, förstås, med fint sällskap. Johannes och Emma till frukost. Jag åt dem inte. Tittade mest på dem, och pratade med dem när jag åt bulle eller drack kaffe. Sen sällskapade vi till min skola, och kompishängde där ett tag tills det var dags för dem att gå. Då mulnade det, och allt blev jobbigt. Jag slutade kvart i tolv som vanligt, men låstes kvar i skolan till halv tre. Vi övade till halv tre. Dansade till halv tre. Sen kom jag hem med vetskapen om att mitt liv i en kväll skulle rivas isär. En läxa. Ett tal. Svenska. Felformuleringar och felstavningar. Fy. Suck och tårar. Också fy. Inte vara martyr. Sen gick tiden fortare och allt lät bättre. Och sist var det klart. För fem minuter sen bev det klart. Och nu ska jag krypa ner i den stora sängen och njuta.