Glömde helt och hållet bort sagan. Ja men så tar jag väl mig i skinnet och skriver sagan som ett prydligt barn. Men liksom solen försvann försvann min skrivarglädje, och nu ljuger jag igen, för skrivarglädjen försvann redan klockan två. Men jag ska ändå ta mig i skinnet, som ett prydligt barn. Efter en kopp te och ett äpple förstås.

Haha. Vilken poesikväll. Vilken poesikväll. Och vilken underbar dag det har varit, från början till slut. Och jisses vilken morgon det kommer bli. Pust & frust vilken morgon det kommer bli. Boom Kaow Pang vilken morgon det blir. Imorgon alltså. Eller senare idag för att rätta mig själv. På String. Länge sen. Som fan, men nu ska vi äta frukost igen och fota igen och skvallra igen. Och det kommer bli SMCKRT!

Tjugien tjugien. Åtta kvar.

Effektivitet. Det är vad det kallas. Det där att städa rum och göra estetik och mys. Jag är inte rädd. Jag vågar minsann visa mitt stökiga förerum. För mitt städade efterrum och mitt estetiska slutrum är så perfekta, och fina att det jämnar ut sig. Se ba:

Det blev ganska sent ikväll, men det var det värt. Nu är jag dödstrött och somnar direkt. Dessutom ska jag nog cykla till skolan imorgon, och då är allt plötsligt prima!

Skönt att slippa, skönt att ha möjligheten. Skönt att det är helg. Skönt att veckan kommer snart. Skönt att alla mår bra. Skönt att sommaren är påväg. Skönt att andas och se. Fint att se hur allt utvecklas och hur allt fortgår. Vem är du? Vem har du varit och vad kommer du att betyda?

Sol ljuva sol. Du kom som lovat och gladde mig. Lycklig och frusen. Sitter och pluggar och ojar mig för mitt fotont. Men det är inget synd om mig. Inte alls. Bara lite fotont. Jag är lycklig, som sagt, och väntar på de första knopparna. Och solglajjer - inne. ibland är jag bara för hysteriskt rolig. Och inte ångrar jag något heller. Allt förflutet är passerat och gjort. Och allt det där framtida okänt, så varför försöka klura ut det? Och så drog jag en sådan där filmisk lätt suck medan jag drog blicken över den soliga utsikten. Vad vackert det är att vara jag!

Nu tror jag att jag vet vad jag vill ha. Badvatten, gröna träd, London och pengar. Och sen är det något mer abstrakt också.

Månad nummer fyra är vårig. Det känner jag. Men i London var träden knoppiga och vädret varmt. Det var bra. Nu är jag tillbaka i det som ska kallas verklighet. Jag började få in känslan: Jag vandrar nonchalant runt på londons gator med en cappucino i ena handen och en två tre fyra shoppingpåsar i andra för jag är så häftig. Men det är okej. Jag klarar mig i det kallaste, fulaste, nordligaste landet på jorden i några månader till. Kul hade jag i alla fall, och om solen stannar i Sverige är jag nöjd så länge. Ganska i alla fall. Men jag tror att jag behöver ett jobb för nu när jag börjat shoppa igen kan jag inte sluta. Åh min allsmäktige, jag är så chic och feminin.

FAN FITTA HELVETE KOLLAPS KOMA DÖD.

Uppsatsskrivning. Kul, verkligen. Jätte. Nej usch det orkar jag inte. Inte nu. Jag ska skissa lite istället.

Allt påskgodis är väck, och jag är också ganska väck. Min fina plan är att koka en kanna kaffe och, så fort Malin gått höja musiken till maxvolym och dansa runt i strumpor och tjockiströja. Gick till Gilda gjorde vi också. Som vanligt. Jag och Sanne alltså. Men då var klockan fem. Sen promenerade vi. Som vanligt. Och uppsatsen har jag struntat i. Så klart...

Det blåser in på mig. Kvällsvind i april, från ett kök. Och det är så där hoppfullt blå himmel. Den innehåller inte vinter. Bara vår, och ett löfte om att sommaren, med sina halvvarma nätter, är påväg. Tänk dig. Alla ord. Eller bara några få. Kanske bara två. Nattdopp. Solnedgång. Det liksom skriker något som är så svårt att förklara om dem. Men det känns som att det har att göra med att utforska. Utmana. Vara spontan och prova sig fram. Shit alltså vad jag är beredd.