Jag vill ha rykande lussekatter på julbricka, små glas eller koppar fyllda med oj så god glögg och ett trevligt låtnynnande julsällskap i mitt kök eller i mitt vardagsrum. Jag har julpyntat idag hos Sanne, med Sanne, julmust och julskiva.

Helvete. Hemskheter på hemskheter som aldrig tycks ta slut. Recensioner som övas på och recensioner som ska framföras. Okej, okej. Jag kan. jag klarar av det. Tryggheten flödar. Men. Misslyckande. MISSLYCKANDE. Helvete. Måste det bli så? Måste det vara så? Måste jag vara så? Går det att få hjälp? Går det att bli bättre? Det går för fort. Jag halkar någonstans i ett djupt djupt dike. Och ligger kvar där länge länge. Hjälp.

Nej, nu går jag iväg till biblioteket och studerar en bit. Där säljs det kaffe, så det lär det inte råda någon brist på.

Det går så fort allting. Ungefär en femtedel har förbrukats. Hur ska jag hinna och hur ska jag orka? Livet pågår och jag är stressad och rädd. Jag vet inte vad som händer på vägen, så det är bäst att jag tar mig i min osynliga krage och börjar uppskatta och börjar leva ut och börjar ge och börjar ta och så ska jag se att det blir bättre.

Förresten är det en månad till tomtedagen idag.

Ja, så nu sitter jag här igen och liksom väntar på att få gå till sängs med en rykande kopp chai och en bra filmis. Men jag stannar någonstans på vägen. Det är för bekvämt i min hårda stol. Det är två meter till sängen, och jag är för bekväm. Och så känner jag det här eviga behovet av materiella föremål. Orimliga priser och onödiga användningsområden. Jag vill ha en borrmaskin.

Press. Oerhörd. Jag lider. Chrizzzzzzz e ba för bäst azzåååååååååå!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Eeeeeeeeeeeeeeeeeyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyy
yyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyy
Hej föresten, hälsar Christoffer så gott!

Och kladdiskakan väntar.
Hallonkyss.

Miau, Nordpolen var det längesedan jag lyssnade på. Och kladdig kaka var det längesedan jag tuggade på. Så det är och ska bli ett kärt återseende. En kvart kvar.. En kvart kvar.. Sen är jag borta. Sen är jag på besök. Det har liksom blivit tråkigt att leka på det stora internätet. Vad finns att göra? Jag får börja leva mer i den riktiga världen. Det känns riktigt bra!

Adjö!

 

En illa upplagd tillsägelse. En illa upplagt tillsägelse. Och jag säger det igen, en illa upplagd tillsägelse. Mer tid behöver inte läggas ner på henne.

Nej, men vet du vad? Jag tror att jag ska trixa ihop en hallonsmoothie, tappa upp ett kyligt bubbelbad och lyssna på Koop. Sen får vi se om jag orkar tänka på studierna.

Kvällskyss & God kväll så länge.

Jag flydde till Gilda hela eftermiddagen, och njöt av jazziga Koop, en latte och två espressobollar. Lät pennan vara kreativ på det smutsvita arket. Så här dags är det elva minuter kvar till Desperate Housewives och jag njuter av svängiga Bo Kaspers.

Min kropp ger mig skrämmande tecken. Jag vet inte hur jag ska tolka dem, men jag är rädd. Någonting står märkbart fel till och jag är rädd. jag är särskilt rädd för döden, fastän den inte knackat på dörren. Men helst av allt vill jag tänka på annat och glömma rädslan.

Och sen är det också det,
att Sandra också är här!

Idag är min syster tjugiett år fyllda. Därför gratulerar jag henne!

Och sen är det också det,
att Pete Doherty är himlans bra.
Och sen är det också det,
att min jordglob är särskilt fin på sitt
nya bord, där den står och ser fräck ut.
Och sen är det också det,
att mamma har bakat.
Och sen är det också det,
att Marcus är här.
Och sen är det också det,
att Jan Stenmark är fantastisk.

Jag kommer att missa bussen. När jag väl klivit på kommer jag ha glömt busskortet. När jag varit och hämtat busskortet, klivit på för andra gången och pustat ut kommer jag få syn dagiset som är påväg hem från dagens utflykt. När jag tvingats lyssna på bebisskrik och svarat på frågor från nyfikna treåringar kommer det att kliva på en surtant som alltid har klagomål i skafferiet. Olyckligtvis kommer denna surtant att välja ut mig som offer för sina klagomål, förslagsvis inom ämnet dagens ungdomar. När jag tappat tålamodet med den fula gråbleka lilla tanten kommer jag att ge henne en utskällning. Tyvärr är tanten även väldigt känslig och kommer att börja gråta. En man påväg hem kommer då att peta mig i ryggen för att sedan titta mig mycket länge och djupt i ögonen och säga: Fy! Folk runtomkring mig kommer att kika med ilsken blick och fråga sig något om hur en liten flicka kan bete sig på detta vis. När jag anländer till slutmålet kommer jag att snubbla i dörröppningen och ta emot med händerna som kommer att börja blöda kraftigt. Trist för mig att en femtiårig pedofil kommer att ha ögon i nacken och se mig, hjälpa mig upp och erbjuda mig att följa honom hem och titta på hans kattungar som man får klappa. Jag kommer att se hans ståfräs och chockat men trevligt tacka nej. Han kommer att kalla på polis och berätta att jag så duktigt stal hans portmonä. Polisen kommer rusandes emot mig och jag kommer att, i skräck, rusa ännu lite fortare. Tyvärr kommer jag att rusa lite för snabbt för mitt eget bästa, för just när jag kommit över gatan kommer jag att bli stucken sisådär en trettisex gånger med brödkniv för att sedan dö en brutal och långdragen död. fredag den trettonde, hemskheternas dag.

"Om jag ändå vore hund" har jag tänkt för mig själv några gånger. För visst gör det ont när det blir lite mycket av allting. Och visst uppskattar jag inte vardagen nog. Om jag kunde ta vara på var minut, på vart känslofyllt moment. Då vore jag lite mer tacksam. Och då hade jag lite mer respekt för mig själv.

Nu är problemet dock något annat, nämligen att min rosa ihopskrynklade hjärna inte kan lyckas tänka ordentligt när kroppen har feber, och jag har för sjutton skrivit en hel läslogg utan att läsa noga instruktioner. "Hah, trehundra ord är ingen match" tänkte jag. Nu handskas jag med konsekvenser. MINA konsekvenser av MINA handlingar. De konsekvenserna är att jag tvingas skriva en ny läslogg, och inte kommer upp i mer än hundraåtta ord.

God Kväll!

Ligger insvept i varma prickiga duntäcket, iförd varma yllesockor, frysandes, med utsikt över världen, lyssnandes på Casablancas - Out of the blue, väntandes på att Mr. Blund ska natta mig. Jag ska upp tidigt och ta sprutis. 
 

Mitt rum är inte längre ett rum, och kommer att inte vara ett rum i två dagar framöver, ty vi ursäktar röran pga renovering. Brevid mig står ett paket med idealmakaroner. Ett paket med bulgur och ett paket med matvete. Ett paket med basmatiris och en burk med o'boy. En påse linser och en brödkorg. Och ett stort skåp och ett ihopfällt bord.
Annars mår jag. Riktigt bra till och med, och ska ta ett stort glas loka och en citronkaka och placera min blick på den enda för tillfället sevärdheten i rummet. Jordgloben.

Ögonen går knappt att hålla öppna och det känns som att det sitter en blåval på min rygg. Mitt huvud dunkar och min mage gråter. Jag vill faktiskt inte bli sjuk nu, för då sviker jag min indiengrupp och tvingas göra samhällsuppgiften hemma.

Jag har drömmar om choklad och duntäcken. Och en mysig film. Ge mig svinis!

Två par byxor. Sexhundra.
Tre tees. Trehundrasexti.
En hoodie. Mycket.
En kjol. Hundra.
En jordglob. Gratis.



79års kalas en söndag i november. Jag har gjort pizza, ätit Carte d'or, tittat på foton, snarkat i soffan, blivit fotad, fått jordglob.

Kaffekaffekaffekaffekaffekaffekaffekaffekaffekaffe Vad kan det varit för datum igår? Vad kan ha hänt då? Vem kan ha fått presenter då? Vem kan ha firats då? Vem städade hela dagen? Vem åt gott och umgicks hela kvällen? Jag bara megauppskattar alla som var så snälla! Idag ska jag upp på götgatsbacken och shoppa upp alla presentkort. Nya kläder och sånt. Kanske en och annan KAFFE också. Synd bara att vädret är som det är - tråkigt! Det är förresten fars dag idag och jag måste köpa far'n något också.

Jag är så lycklig, och kring mig sker olyckan.
Jag är så lycklig, och världen raserar.

Fyller ett ark med bläck. Målar människoprofiler och telefoner. Och lyssnar på coldcut. Kan kontrasterna bli häftigare?

Media. Ljudproduktion. Kul. Givande. Varmt. Törstig. Vatten. Is. Smoothie.

Två dagar skvar och snön faller. Det är perfekt! Snälla, vinterlandskap! Kom närmare.

Ska nog göra en ny sådan snart. Kanske ikväll. Nej, för ikväll ska jag dricka te, äta mandarin och läsa min bok.

Jag såg biblioteket från ett annat perspektiv idag. Jag har alltid tyckt om bibliotek visserligen, med alla dess olikfärgade bokryggar som står snyggt uppradat i stora träfärgade bokhyllor. Men idag, när jag gick in för att för första gången på länge låna en bok, kände jag genast när jag klev in att; här vill jag bo. Så jag förnyade genast mitt lånekort och bestämde mig för att det kommer att spenderas många timmar i den mysiga röda tygtäckta trappan fylld av kuddar.

Förresten vill jag tillägga att om vintern är redo så är jag också det.

Det är något så mysigt med LPskivor. Ligger på golvet, med örat tätt intill högtalarna. Ljudet brusar liksom lite vackert. Hittade några gamla Joy Division plattor i pappas samling som ger hörselgångarna och alla dess krumelurer en riktig njutning.

Sanne lackar naglarna. Jag lyssnar på libertines och förtränger svenskaläxan.

Mitt kaffe och min kiwi, halv åtta, en måndagmorgon i november. Herre jösses, vad jag har saknat rutinerna.

Ska dra mig tillbaka till mitt skal och slurka i mig en sällan så god kopp chai. Och vattna mina blommor såg jag nu.