305

För trettio dagar sen var jag imponerad över att maj månad hade kommit. Nu är det knappt sant i mig att juni kommer, och att det ska vara sommar och sånt.

285

Älskar hemmahosSanne-kvällar. Middagen fint serverad vid kvart över elva.

285

Ha-ha-han är så snygg. Seriöst, på riktigt. Verkligen, utan tvekan! Sitter hur som helst här med Sanne och diskuterar lite. Är Sanne ett twilightfan? Är Sanne ett stort twilightfan? Det är frågan...

275

Hemkommen från middag och rummet är nystädat. Inget mer i skolan och imorgon ska det tydligen bli varmt väder. Så vad gör väl några svettdroppar på överläppen då?

 

 

I alla fall. Kanske borde gå och sova nu, om jag ska orka leva imorgon med. Förresten fastar jag inte längre. Det blev för tråkigt...

 

 


265

Jag tror jag dör på mitt rum. På riktigt. Ska nog lägga ut en bild eller så, senare. Hur som haver... jag fastar! Eller något. Men mamma har sagt att jag inte vet hur man fastar på riktigt, fast det struntar jag i, och gör det ändå (busigt).  Och sen är jag så trött på vanor. Vanor & ovanor. Perfektion. Operfektion.

Jag drar till plejjset där jag behövs

Ska till landet med b-rudarna och sola och äta.

205

You've got a fast car.

Och det är varmt som bara den. Och jag tänker nog strunta i mitt horoskop som säger att jag inte bör lämna något åt slumpen, för jag vill nog hellre sola och äta vindruvor än att plugga.  

165

Okej. Inte för att skryta eller något men just i detta nu sitter jag på min balkong med en massa tända ljus, lite jazzig musik och ett glas saft. Och det är inte ens kallt! Och jag kan liksom bara luta mig över balkongräcket för att bekräfta att Sanne är lika mycket nattuggla som jag. Och hela kvällen har ju varit sådär somrigt ljummen, med mygg och massor av människor i en park.

Not just another sunny day

Herren vad varmt det är. Och så kanske det verkar konstigt att jag då sitter här och skriver, men jag och polarn Sanne har faktiskt varit ute och fått oss en massa sol. Vi är faktiskt bara hemma och svalkar oss och fyller på vatten och ser på bildspel från Burres sista dagar. Och vi ska faktiskt ut i solen igen. Snart. 


155

Femtonde allaredan? Nåväl. Kristiflygare var verd. Fet verd. Och imorgon ska jag upp och ta min morgonkaffe på café.

145

Längtar efter ljudet som uppstår då tangenterna trycks ner på mitt piano. Men det kan jag förstås inte tänka på nu! Nu är det matlagning hos Sanne som gäller med allt som kommer på köpet.


135


Don't let it fool you.

Var är jag den jag vill vara?

När blir jag någon jag kan stå ut med?

Hur får jag det jag saknar?

 

 


115

Grattis mamma. Jag är trött. Ätit mycket bullar och så.

105



Allt jag har att säga är att jag är samma som död, inlagd eller torkad typ växt eller grönsak. Bajs!


95

Haha, såg just en grupp på facebook: "Vi som (alltid vi som förstås) hatar när personen man smsar med helt plötsligt slutar svara" Skrattade högt i tre sekunder och tänkte för mig själv att den personen är ju jag. Lite humor bara. Eller kanske inte men det var kul. Eller vad vet jag men jag skrattade. Nog om det.

Jag har en underbar vädra-hela-lägenheten-för-den-ska-vårstädasdag. Bara det att jag fastnat någonstans vid att öppna fönstrena. Mamman sköter städningen. Dottern och pappan fastklistrade vid facebook. - Den typiska svenssonfamiljen. Hur som helst. När inget finns att göra på facebook brukar jag gå in på alla mina vänners, föredetta vänners, ovänners, bekantas och okändas foton och spana. Och det är för att det är kul. Inte för att någon tvingade mig eller för att jag råkade sätta fingrarna på muspekaren och av en händelse tryckte in på foton av den personen. När jag tryckte på den där speciella personens foton märkte jag plötsligt hur en enorm saknadskänsla trängde sig in i bröstet. Sen trängde jag förstås ut den direkt. Jag menar, känslor är inget för hårdingar.

 

 


85

Fika och så vidare med munks.blogg.se mer känd som Sanne. Lova dissar och vi låter ödet bestämma vår resa. Eller något sådant. Nonsens helt enkelt för jag har redan bestämt att vi ska till Gilda och dricka te.

85

Mysig lägenhet man har. Två halvnakna, sovande, medelåldersmän tar upp två illaluktande rum, medan jag får sitta och hänga i köket. Och vädret är fantastiskt! Hah näe skoja, men jag ska ut ändå och fönstershoppa lite. Och kirra födelsedagspresent till mami.


65 - som hemma

Vad mysig en torsdagkväll kan bli, bara man har en vän. Vi har ätit mat och vi har druckit kaffe på det. Vi har sett på tellie och vi har fotat oss. Och vi har promenerat och vi har skrattat. Och vi ska fortsätta skratta i resten av våra dagar.










55

Varför och varför ska det alltid diskuteras om döden vid matbordet? Hemska ting som alltid vill klänga på mitt psyke. Jag har fan inte kapaciteten att sitta och lyssna på det. Jävla äckelfenomen. Jag blir liksom spyfärdig och gråtfärdig och lealös och tappar kontrollen. Det är då jag får upp de där frågorna; Vad fyller jag för funktion och vad är egentligen min mening? Vad är allas mening? HELVETES jävla äckelfenomen. Nu kan jag inte tänka på det här mer. Då går jag under.

45

Hem ljuva hem. Är det verkligen så, att hem är så ljuvt? Och är borta bara bra medan hemma är bäst? Tänkte på det idag att folk har ständigt så bråttom hem. Jag menar, varför varför VARFÖR kan en tråkig lägenhet vara så mycket roligare än till exempel en fika eller en haitigala? För det var just det vi hade i mitt plugg: en haitigala. Och hela aulan skulle fyllas och det skulle bli så mycket pengar och ojojoj vad det tjatades. Och visst är det väl roligare att gå på gala (Tänk bara. Gala!) än att sitta hemma och klinka på tangenterna eller sappa mellan kanalerna? Men, icke, tyckte många eftersom aulan var fylld till ungefär en femtedel. Trist, om jag får säga det själv. Men allt folk har sitt eget val, och det är säkert så att de flesta faktiskt föredrar allt det där.


25

Jag trodde åtminstone att jag skulle känna någon sorts nu är det över och sen tar det stoppp och er ser jag aldrig igenkänsla. Men det var faktiskt bara lättnad som fyllde min kropp. Och frihet. Och det var typ kanske ett år sen snart, och jag bara ryser vid tanken på den andra maj om två år. Då är jag liksom framme vid mål. Vid mitt mål. Livets mål? Det blir så konstigt sen. Nej, vad skriver jag för något? Det är ju hollywoodfruar på telli.

RSS 2.0