Usch, det pratas om döden vid middagsbordet. Gick därifrån.

Min syster före chili i näsan:



Min syster efter chili i näsan:

Tisdagskväll. Eller, som det så fint kallas: Sova-hos-Sanne-kväll. Och skönhetsprodukterna är nedpackade, för jag ska bli fin och fresj.

Jag skulle gjort en massa skolarbete i eftermiddag, men istället målade jag köket och gjorde ingenting. Istället satt jag och gjorde mig sjuk. Fast jag hann faktiskt äta bulle och dricka läskeblask med Linn, på Saturnus, först.

Imorse berättade min skolsyster för mig om människians inre klocka, och om hur man skulle lära sig känna av sin inre klocka, framför allt när den tyckte att det var dags att sova. Nu tänkte jag att premiärkvällen skulle vara ikväll, och därför skriver jag fult och slarvigt för att kunna få komma i säng så fort som möjligt för hon sa att om man missar inre klockans trötthet kan det ta timmar innan man blir trött igen.

Måste bara först, fick tipsat av Matilda.

En grad. Plus tjugoen grad. Det vore somrigt. Men nu är det tjugotvå grader minus tjugoen grad, och det får duga. Det gäller att tänka taktiskt. Hitta nya tillvägagångssätt och vara kreativ. Många dör en bit på vägen, andra ger upp direkt. Det är få som lyckas hålla den inre värmen vid liv - Jag är en av dem som lyckats.

Genom min list och kompetens har jag lyckats skapa ett vårland i mitt skrymsle, med vackra ljus, ljuva dofter, en vårigt välsmakande smoothie och klingande musik. Hallelujah, jag tänker aldrig mer lämna mitt rum.
Och bara hela grejen med att jag sitter och myser i min nya bikini.

Sagt och gjort. En punkt mindre på inköpslistan, och den prickiga bikinin är min.
Ska hem till Sanne och fira Earth Hour med en promenad. Kanske till Gilda. Men först vankas en kopp förstaklassigt liptonte. Skämtsam kväll ikväll, inte sant?

Jag har egentligen bara tre saker att säga.

1. Jag håller på att bli värsta kändisen!

3. Jag ska sova nu, ja NU, för imorgon vankas tidig frukost med ett par vänner och vänninor.

2. Jag ska ska ha den här bikinin i sommar. I en slimmad kropp förstås.

GOD NATT DÅ

Fan, jag saknar kärleken, och närkontakten. Fast inte på ett sitta hemma och deppa i min ensamhet sätt, utan på ett hoppfullt sätt. Jag tror mest att det är sommaren jag saknar, men det är ju nästan samma. Vad det än är jag saknar känner jag på mig att det kommer snart. Om det blir fel blir det fel, men det är på väg. Hur som helst har jag en vän att tacka. En som återgivit mig hoppet om värmen och sånt. Och nu kan jag inget annat än skratta.

Förresten är det våffeldagen imorgon, och idag var det kakdagen, och på fredag är det gryningsdagen, och nu ska jag manikyrera mig i ett bubbelbad!

jag kan inte skriva for mitt tangentbord ar trasigt. men det kanske ar bra att vaxla till den gamla hederliga dagboken istallet.

Jag tror att jag håller på att bli sjuk. Eller kanske bara väldigt trött.

Varför varför varför kommer jag hem så här sent när jag vet att jag ska upp tidigt imorgon? Förresten såg jag The Village inatt, med Sanne. Jätteryslig! Verkligen.

Äsch det var inget.
Bara jag som kände
doften av välbehag.

Vill du ha ett svar?
Ställ en lämplig fråga.

Visst blir livet lite extra lyxigt när man får hemmagjord pizza till middag och chokladglass i ett varmt bad?
Nu är jag i varje fall nyduschad och tedrickandes. Dessutom har jag precis laddat ner nya Mozilla som kommer med sol och glada dagar. Eller ja, i alla fall med crazy teman som man kan ha. Det där är cool.


Nytt handduksmode kanske hehehe :P :P xP

Av Anna Peterson Frid.


Min syster heter Malin, men kallas ibland för Stalin, eller Mallan. Ibland även för MalleBalle. Hon är tjugoett och ganska tuff. Hon ska bli sjuksköterska. Hon är min faboritsyster! Vi brukar umgås ganska ofta.


Fast egentligen skulle jag skriva om hur bra den här lediga dagen varit. Med sol, 3 fikor, städning, vänner, butikstittning, kortspel och sånt. Nåväl, det orkar eller hinner jag inte nu, för jag ska hjälpa mormor med maten.

Vårig, solig och mysig morgonpromenad med hund och vän. Och Fröken Maggio. Och hennes gulliga vovve som heter Alice och är en Jack Russel. Och nu ska det Gildas med samma vän, utan hund. Och utan fika, fast med äpple.

Jag kommer bli bra på Robot Unicorn Attack så småning om.


Och det var inte meningen att något skulle bli perverst men det var liksom den bild som stämde bäst överens med spelets karaktärer utseendemässigt.

Jag har råkat ut för det på bilddagboken, facebook, och nu även bloggen. Rape. Våldtäkt. Fast i skrift. Men det är ganska kul ändå. Nu ska jag i alla fall teckna lite, innan maten. Jag ska rita naket! HAHA. Eller ja. Naket helt enkelt, för att det är jättebra övningar för att lära sig kroppens former. Och jag ska inte posera naken framför spegeln och noga inspektera var kroppsdel. Nej, det har jag redan tänkt på. Det var därför jag skaffade en modell. HAHA - nej, det gjorde jag inte.

Men varför, och varför är jag så skämtsam och ironisk? Kanske för att jag är otålig och rastlös. Kanske för att jag är glad.

Hej hallå, jag åt kött igår. Jag äcklas av mig själv nu i efterhand, och precis efter utförandet. Men då, när mormors gräddiga lasagne tumlade runt i min mun och blev till små små bitar kan jag inte säga annat än att jag njöt. Till fullo. Nu blir det extravegetarisk kost resten av veckan. Hur vegetarisk kost nu ska kunna bli mer vegetarisk.

-Och nu är det mat. Och den är ganska extravegetarisk, då den heter så mycket som linssoppa.

Jag har känslan av att någon är hemligt pålåtsasförälskad i mig. Eller vänta. Det är ju tvärtom. Jag är hemligt pålåtsasförälskad i någon. Och ingen, absolut ingen, får veta vem det är. Då är det ju inte hemlilgt längre. Fast jag kanske berättar det för personen det gäller, men då kan personen det gäller inte känna sig försäkrad om att "tur, det var inte jag" om fallet skulle vara så att jag säger ett annat obetydligare, fulare och gräsligare namn, eftersom det fortfarande står lovat att jag berättar just det, och inte just vad. Förresten kanske jag bara sitter och lögnar. Det kanske är ljug alltihop. Kanske jag får ångra det här i framtiden, när någon myrstackare frågar och får svar och känner sig träffad och blir rädd. Men långt inne tror nog också jag att jag faktiskt skriver sanning och rätt. Att jag inte sitter här i min för lilla klänning och mina nyborstade tänder och kvällsljuger lite, utan att jag istället skriver direkt där inifrån.

Jag har bakat kakor. Ungefär som singoallakakor, fast lite finare. Och det är fortfarande lov och kyla. Usch. Funderar på att på riktigt isolera mig socialt tills snön har smält.

Tretton. Som låten. Fast inte nu. För det vore nog bäst om jag, i mitt huvud ägde ett par vingar, och kunde flyga iväg.