Kanske Doktor Glas inte är så ultratrist egentligen. Jag hänvisar till ett av de sista kapitlen:

"Dagarna komma och gå, och den ena är den andra lik. Och osedligheten, den florerar fortfarande, kan jag märka. I dag var det för ombytes skull en mansperson, som ville att jag skulle hjälpa hans fästmö ur knipan. Han talade om gamla minnen och rektor Snuffe i Ladugårdslandet. Jag var obeveklig. Jag läste upp min läkared för honom. Den imponerade på honom till den grad att han bjöd mig på tvåhundra kronor kontant och en växel på samma belopp jämte obrottslig vänskap för livet. Det var nästan rörande; han såg ut att ha det smått. Jag körde ut honom."

Och nog drog det i mungiporna en bit när jag hetsläste för att sen kunna ägna mig åt viktigare och mer underhållande saker. Och, tänka sig, nu är boken utläst och klar. Bokanalys i eftermiddag, men det går nog åt helvetet.



Maria sänder sina hälsningar och önskar alla en god dag!
Och det gör jag med.