Det går så fort allting. Ungefär en femtedel har förbrukats. Hur ska jag hinna och hur ska jag orka? Livet pågår och jag är stressad och rädd. Jag vet inte vad som händer på vägen, så det är bäst att jag tar mig i min osynliga krage och börjar uppskatta och börjar leva ut och börjar ge och börjar ta och så ska jag se att det blir bättre.

Förresten är det en månad till tomtedagen idag.