296

Ah, arg blir jag, på mig själv. När jag sitter hemma och spelar spel och lyssnar på musik och svettas istället för att bli brun. Hejdå. Jag åker till landet snart.

286

Shit alltså, när du kommer hem till en lägenhet där pappan och pappans bästa vän ockuperat soffan och ligger snarkandes med tvn på samt en syster som lånat din säng och du samtidigt är jättetrött men för all del får föräldrarnas stora säng för dig själv; varför somnar du inte? Eller det kanske du gör, men inte jag. Det var fyra timmar sen, och jag ligger och äter glass och lyssnar på arctic monkeys. Snart ska liksom min syster upp. Det är ljust ute. Och jag ska hämta ett glas vatten... Äh det blev mjölk istället. Mjölk. Urk! Det ger bara dålig andedräkt. När jag tänker tanken att jag låg brevid en kille som ville pussa mig när vi båda vaknat grimaserar jag och tycker synd om killen, för han skulle springa iväg när jag öppnade min mun och slå larm till polisen eller försvaret eller något. Hur som haver. Stängde jag av datorn och släckte lampan skulle jag säkert somna, men jag orkar inte, för det är för tråkigt.

Nu, efter fem minuters grabba tag i låret och dallra det fram och tillbaka, vet jag i alla fall vad som är planen imorgon, efter min fika med ett par vänner: gymma. FETT SKÖNT! Jag har liksom känt att det varit något jag längtat efter sen jag kom tillbaka från amerikatt, och nu föll en sten från min mage. Fan vad bra. Poäng till mig. Hjärnan - Magen, 1 - 0. Kul!

Nåväl, ska leta upp en bra film och somna till den tror jag, för nu efter gymminnet kändes det så rätt att leva sunt ett tag.

246

Miau, jag är hemma nu, och redo för nya eventyr.

 


196

Okej. Uppdatering nummero ett:
Min syster grat nar hon sag bilderna fran det kungliga brollopet. Inte sa coolt.
Uppdatering nummero tva:
Idag har jag flirtat med flest killar pa lange. Som dessutom varit snygga nog for att riktigt fortjana en flirt fran mig.
Uppdatering nummero tre:
Idag har jag dessutom sett flest snoppar och tuttar pa samma plats i hela mitt liv. Jag njot, och roades.
Uppdatering nummero fyra:
Kanner mig blek. Och ful. Men a andra sidan ganska snygg i alla fall i mina nya coola klader och prylar jag kopt.
Sen var det inget mer uppdateringsmaterial. Ska sova nu, snart. Efter att jag tagit ut linserna och borstat tanderna och kissat. Och lost lite korsord.

156

Ut i stora staden. Ut pa aventyr. Ta dagen som den kommer.

- Nej. Allt planeras in i minsta detalj for vart valbefinnande och staden ar ungefar lika stor som stockholm. Men jag tycker att det ar varldens mysigaste anda!

 

 


126

Nu ar jag har. I usa alltsa, och det ar typ trettio grader ute och vi har shoppat och vi ar jatteglada och vi ar exhalterade och vi ska aka och kopa smoothies. Aka!! Det hander inte i sverige. Men jag gillar det. Mycket.

96

Då ska du få en puss av mig. Och jag är bortskämd, fast bara ibland.

Ganska mycket genom att faktiskt agera, får man saker gjorda, vilket jag fått idag.
Fast inte alla. Och mina ögon tåras när jag ser på globen som nog aldrig lyst så fint som idag.
Tröstar lite, med ett varmare ljus, och ler med Indonesien. Och det är en sorgens dag idag.
Och imorgon är en ny dag. En sorglig ny dag. Och en trevlig. Om jag inte dör förstås.
Eller om någon annan far illa. Någon jag känner. Eller om jag kommer ångra ett beslut.
Om jag blir missförstådd eller undervärderad. Då försvinner det trevliga.

76

Hehihohihehihohehiheohoihehiehoiheiheoihaio
haoiheoihoihhöähähoieioehioehehiehuehieheiuheiieiie, jag var lite sur igår. Eller ganska. Och sur på det sättet en 16årig tonårsflicka blir sur när hon måste diska eller stänga av datorn för att maten är klar. Men det är klart att jag är lite ganska omogen ibland ganska ofta. Låt säga att det var hormonerna.

76

Nej nu gör det detsamma i alla
fall. Kvällen blev minst lika
tråkig som alla andra.

 

 


66

Hurfan blir det så? Med reglerna alltså. Hurfan tänkte de? Varför? Alltså en promenad är väl det minsta jag kan få begära? En singelpromenad. Jag tänkte fota. FOTA! PROMEFUCKINGNERA! Nej det får du inte. Vi ser hellre att du sitter på ditt rum och slösar bort din tid. Jag är ledig ikväll. Ingen skola imorgon. Ingenting, bara ledig i solen. Ja, vad kul. Då kan jag promendera ikväll. En lugn promenad i skymningen, bara jag och min kamera. Men nej det är ju för min egen skull jag istället ska sitta hemma och ha ångest över att tillvaron är den tråkigaste jag varit med om. För det kan ju hända något om jag går ensam på stan. Och? Så jag struntar i promenaden? Ja, det är klart. Jag kan ju inte bara tänka på mig själv. Inte bara tro att jag kan komma och vara lite spontan och gå ut och promenera hur som helst. Men om jag hade trott det, eller om jag hade följt mitt hjärtas vilja. Om det kommit något. Någon. Vad som helst som gjorde mig illa. Då hade jag nog njutit en bit. Jag hade nog mått lite bättre någonstans av att ändå fått bestämma för en gångs skull!

66

Så fort klockan blivit tre lyses stockholm upp fort. Se bara.

 


46

Nu har det fått bli lite för sent
lite för ofta.
Jag älskar det där glittret och
out-of-fokusljuset.
Och rymden!


36

Varför varför VARFÖR blir det så här? Orkar bara inte!

36

 

Morgonhälsning, aka

Fatboy Slim - Don't let the man get you down

 


26

Hej och nej för nu ska jag gå och lägga mig.

26

Frustrerad och rastlös. Klockan är för lite för en promenad. Och för mycket för att sova. Allt känns dött och gammalt. Allt känns trist och använt. Luften för tjock för att andas in och ögonen för tunga för att se med. Minut efter minut försvinner från livet. Hur många finns kvar? Hur många pulsslag har brukats? Jordgloben är släckt och allt är mörkt. Flik till flik. Blick - flimrig. Check. Vad finns kvar när det enda fönster som lyser är en röd eld? Kan natten bevara en hemlighet? Jag får stå till svars för mina handlingar. Bejaka. Och skuggan från den osynliga flickan speglas på det dammsugna golvet.




16

Och så kom juni med sin sol och sin värme. Men flickan som hade väntat så - Väntat. Suckat. Vandrat. - skulle få sig en chock när hon förstod att allt bara var kulisser. Att alla leenden var masker och att all grönska ruttnade. För så gick livet, år efter år. Något som flickan inte kunde begripa. Men det kanske var precis därför flickan orkade fortsätta skratta och le. För att hon inte förstod.

RSS 2.0