Det är så mysigt att ta med sig datorn till skolan, och ha lunchrastshäng på skolgården. Det känns som att livet är lättlätt att leva, nu när den förbenade svenskauppgiften är gjord och förbi. Och när det är soligt och ska bli varmt i helgen. Men så är det förstås inte. Nu väntar nationella provet i svenska och engelska och en hel del textkommunikationsarbete. Det går nog bra nu. Fast jag vet inte om jag ska satsa på sidbena eller mittbena imorgon. Problemen är problem. Problematiska problem. Problembarnsproblem AB. Företag.



Förresten ska jag cykla till skolan imorgon. Med Ylva & Sebastian & Emma.

Jag orkar inte. Orkar inte. Orkar inte. Orkar inte. Ekar på en blank sida. Jag har någon sorts brist. Det känner jag på mig. Brist Brist. Brista. Britta. Brittabrist? Nya kläder? Fett med konsumtion. Går kanske en sväng förbi Stockholms Stadsmission sen. Men framför allt orkar jag inte plugga. Det jag orkar göra är att känna mig kreativ med håret, eller kanske lyssna på lite bra musik. Ordet musik var en länk. Fast mitt hår är inte så kreativt av sig. Kan inte någon göra mitt arbete åt mig? Alltså det i skolan. Eller förresten allt, när jag tänker efter, så att det blir lite lättare att leva sen. Finns det glass hemma? Vill jag ens ha glass förresten. Jag vill inte ha glass. Jag vill ha annat.

Det är tråkigt att tro att man fått en kommentar när det bara är konstiga spamkommentarer.

Och det här !!! kunde jag inte !!! skriva på facebook !!! för det skulle vara för stalkigt !!! men jag fick precis reda på !!! (!!!) att the strokes kanske ska bokas till peace and love !!! I så fall vill jag dit. Herre. Gud. Herre. Oj. Wow.

Och sen:
Just nu pluggar jag en del. Pluggar en massor faktiskt. Och så har jag beslut att fatta och meddela.

Tisdag är en så fin dag. Särskilt nu, när jag precis bestämt mig för att börja plugga matematik igen. Alltså:
Det hänger lite ihop så. Mattias har lagt upp det så. Lektionerna. Det var knepigare än jag trott att förklara. Mattias (Lärar'n) har alltså trollat ihop en långlektion, vilken jag hoppas fortsätta se fram emot lika mycket som idag, i framtiden.

Så.

Och sen är tisdag en så fin dag för att vi faktiskt slutar kvart i tolv.
Och sist är tisdag en så fin dag, och då pratar jag lite mer om just den här tisdagen, för att den är solig.

När jag kom hem idag gick det faktiskt att se att jag fått en gnutta solsken på mig. Fikagruppen med fler satte sig vid väggen och solade. Invigde våren lite kanske, och drack kaffe. Väggen vid Nytorget alltså. Och nu ska jag ringa Sanne, för det har jag lovat henne och jag hoppas att vi hinner ta en promenad innan solen gått ner.


Skål med kaffesump.

Jag har inte gjort några läxor och mitt rum blir bara stökigare och stökigare. Vad? Och lökigare. Jag har inte tvättat håret på alltför lång tid Vad? Jag har varken vårdat mina ben, mina naglar eller mitt ansikte ordentligt och jag har inte ork att bestämma kläder i trettio år. Vad? Jag har ett träningskort på vilket jag inte orkar träna. Det enda jag gör är att äta, sova och lyssna. Vad? Slutar inte äta förrän magen säger till. Sover, eller vid vaket tillstånd bara är. Jag orkar inte lägga någon kraft i det jag gör. Vad? Jag fick testresultaten från Åsö Vårdcentral idag. "Era blodvärden och järnvärden ser stadiga ut. Ni behöver ej längre fortsätta med tabletterna."

Så vad är det då? Att fika är en börda. När fika blir en börda är det något som inte står rätt till, det vet jag. Men vad? Det ska jag ta reda på. Det måste jag ta reda på!

Mm. En så kallad "bloggrape" av Lova... Har förövrigt varit på Pierrot-fika och kortpromenad med henne ikväll. Det är ganska ovärt med Pierrot egentligen. Särskilt när de enda platserna som är lediga är de vid rökrummet, och det sitter åtta trettonåringar brevid oss som envisas med att ha dörren öppen varannan minut. Nåväl. Synd att klaga. Jag får väl spara ihop till mitt eget café istället och ha egna regler.

jag vet inte riktigt vem jag är, men den jag är är den jag är. - Anna

Sitter här och tittar ut genom fönstret. Vad händer i världen idag? Kanske är jag lite för djup nu, men det är så jag tänker. Jag hoppas att du förstår mig.

Nu ska jag gå ut på en tänke-promenad och fundera. För vem i världen är jag?

Ute är det varmt, inne är det varmare men mitt hjärta är varmast. - Anna


Njut av livet alla barn, för snart säger ni hejdå.

Ja. Jo. Jajoja! Jag är hemma från Runmarö. Det var tråkigt att åka ifrån en vårig sol, men oh så fint att få träffa familjen igen.



Jag vet inte riktigt hur jag ska fördriva lovet. Jag hade tänkt

• träna en del, och läsa en del. Sånt som man gör.
• Och städa en del. Mitt rum framför allt. Det är så smutsigt och halvt på något sätt. Det behöver städas på riktigt. Fast det lönar sig ändå inte.
• Träffa lite vänner. Förhoppningsvis ha ganska kul med dem också.
• Försöka, förutsatt att solsolsol stannar, åka ut till landet. Kanske inte på lovet just, men riktigt snart.
• Göra en utflykt.
• Fynda ett plagg! Det splear ingen roll vilket, men kanske helst en mössa. Eller ett par riktigt fina byxerr.

Det är bara det att dagarna går så fort. Vi får se, vi får se. Men för att följa en fin lista behövs sömn. Nu. God natt.