Jag tänker, och drömmer mig bort, men tycks ändå inte kunna sova. Det finns så mycket saker jag vill göra innan sommaren kommer. Ha picknick på Hellasgården och bada mig förkyld, äta glass i en park, lära mig baka goda bullar att bjuda på, försöka mig på att gå ut på jobbjakt, och så vidare. Men jag ligger här, pigg som en spigg, i en etthundrasextio centimeter bred säng på lundagatan och oroar mig för om jag kommer hinna. Jag oroas över att tiden går så fort. Det känns som alldeles nyligen jag sprang upp med min stulna pulka för vitabergsparkens backe, men plötsligt är mars nästan slut.