Historiens sjukaste icke-mens.

• Värsta mensvärken, hela tiden.
• Äter äter äter äter äter äter osv osv.
• Gråter av ett glatt rappande barn i filmen Förortsungar.

Men jag har liksom inte mens. Den kommer säkert på nyårsafton. Det jävlas med mig. Kroppen jävlas med mig. Nu har jag i alla fall sett Förortsungar. Och druckit för kakaoig varm choklad med vispgrädde och ätit citronpepparkakor. Det här kanske är den dagen på året jag varit mest uttråkad. Jag har inte ens en läxa att fördriva tiden med liksom. Å så är jag för risig för att umgås med människor som inte har ett efternamn på Peterson eller Frid. Det suger. Jag tröstar mig med mat, alla julklappar och en kort men bra spellista.

när jag jättesoftar <- det är en spellista