Haha, såg just en grupp på facebook: "Vi som (alltid vi som förstås) hatar när personen man smsar med helt plötsligt slutar svara" Skrattade högt i tre sekunder och tänkte för mig själv att den personen är ju jag. Lite humor bara. Eller kanske inte men det var kul. Eller vad vet jag men jag skrattade. Nog om det.

Jag har en underbar vädra-hela-lägenheten-för-den-ska-vårstädasdag. Bara det att jag fastnat någonstans vid att öppna fönstrena. Mamman sköter städningen. Dottern och pappan fastklistrade vid facebook. - Den typiska svenssonfamiljen. Hur som helst. När inget finns att göra på facebook brukar jag gå in på alla mina vänners, föredetta vänners, ovänners, bekantas och okändas foton och spana. Och det är för att det är kul. Inte för att någon tvingade mig eller för att jag råkade sätta fingrarna på muspekaren och av en händelse tryckte in på foton av den personen. När jag tryckte på den där speciella personens foton märkte jag plötsligt hur en enorm saknadskänsla trängde sig in i bröstet. Sen trängde jag förstås ut den direkt. Jag menar, känslor är inget för hårdingar.