1211

Jag citerar min bilddagbok den tjugonionde oktober tvåtusennio.

Mitt rum är min oas. Mitt hemliga gömställe. Mitt land, med mina egna regler och lagar. Och från tronen har man perfekt utsikt. Jag skulle nog inte stå ut om jag inte fick rymma hit när jag ville.

Och så i ren förundran tänker jag på hur den känslan kan ha varit. Undrar och ler, och undrar igen om det går att sakna något ingen minns.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0