iväg som ett pappersflygplan

Det går nog inte att beskriva lyckan i att kliva ur bilen och mötas av världens finaste landställe. Vi tog en cykelpromenad till ett av de mysigaste gömmorna i skärgården, låg på bergshällen, lyssnade på fiskmåsarna och såg upp mot den stjärnklara himlen. Vi målade ett par teckningar och gjorde upp en liten eld innan vi cyklade hem i mörkret. Och det där, att bara vara här. Det får mig att må som om mitt liv vore bekymmerslöst.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0