Det går nog inte att beskriva lyckan i att kliva ur bilen och mötas av världens finaste landställe. Vi tog en cykelpromenad till ett av de mysigaste gömmorna i skärgården, låg på bergshällen, lyssnade på fiskmåsarna och såg upp mot den stjärnklara himlen. Vi målade ett par teckningar och gjorde upp en liten eld innan vi cyklade hem i mörkret. Och det där, att bara vara här. Det får mig att må som om mitt liv vore bekymmerslöst.