92

Det är ganska komiskt att jag vill skrika jättehögt utför balkongen att nu är jag trött på att vara sjuk, så gick det inte för jag har ingen röst (:pPPpP osv osv). Nej, humorn har inte försvunnit. Men huvudvärken har. Och febern har... typ. Och humorn har nog förresten också.

Det är kul hur kreativiteten växer sig större när det finns tid.

Och nu är Malin här. Syster. Sjuksyster Malin. Det livar upp.
Sen ska vi till mommi.

Bajs.
Bajs.
Bajs.

Bajs.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0