Jag kysste honom aldrig.
Jag bara viska i hans mun.
-Okänd

Jag orkar inte. Orkar inte. Orkar inte. Orkar verkligen inte. Så vad ska jag göra? Stänga in mig i en bohemisk vind på södermalm och skriva poesi?

Ge mig Spanien, ge mig sol.
Ge mig hångel, smek å doft av viol.
Jag vill dansa snurra sjunga och le,
medan du gråter på en rutten grevé.
Och jag ska sparka dig i magen.
Sparka dina läppar, och ditt ansikte.
Tills det blöder.
-Anna.

Fast å andra sidan, kanske inte... kanske bara fortsätta leva som vanligt som jämt och alltid.