Jag kom precis hem från min kvällspromenad, och, haha. Gissa vad som hände? Det började med att jag hade värsta träningsvärken från när jag tränade igår, så jag kunde inte gå normalt varken igår eller på promenaden.
Ja, så jag gick där, på väg ner mot skeppsbron, och vet du vad som händer? Jag hör sirener bakom mig som tystnar. Bara så. Mot mig kommer två poliser som frågar om jag är full, om jag tagit något. Jag förklarar att jag bara är trött och vinglar lite på grund av träningsvärken. Men de insisterar på att jag ska blåsa, så jag gör det, och det visar 0,0. Både poliserna och jag brister ut i skratt och står och snackar i ett par minuter innan de drar vidare till nästa buse. Strax därefter får jag komplimanger av minst tio snygga män både om mitt fina hår och om hur vacker jag är.

Fast så var det inte. För på min kvällspromenad dolde jag mitt äckliga hår under en mössa. Jag gick på skeppsbron och förbi mig åkte en polisbil. Fastän jag gick så vingligt fram. På min promenad lyssnade jag på "Ligga i P3" och drömde mig bort till hoppet om att kanske snart få hångla, kanske snart få ha någon, en man. En katt går också bra.

När jag sträckte fram handen idag, i ett villaområde, för att hälsa på en katt,
rusade hon iväg som vore jag det vidrigaste hon någonsin mött.