Mår inget vidare på den sociala fronten. Saknar mina älskade vänner, Sanne & Lova. Saknar dem nästan så att det gör ont. Det är som Sanne och jag brukar prata om. När två tredjedelar av trion saknas stänger man in sig i någon sorts associal bur. Stänger av. Blir okontaktbar. Jag vill så gärna ha lite pepparkaka. Jag vill så gärna träna.

Historiens sjukaste icke-mens.

• Värsta mensvärken, hela tiden.
• Äter äter äter äter äter äter osv osv.
• Gråter av ett glatt rappande barn i filmen Förortsungar.

Men jag har liksom inte mens. Den kommer säkert på nyårsafton. Det jävlas med mig. Kroppen jävlas med mig. Nu har jag i alla fall sett Förortsungar. Och druckit för kakaoig varm choklad med vispgrädde och ätit citronpepparkakor. Det här kanske är den dagen på året jag varit mest uttråkad. Jag har inte ens en läxa att fördriva tiden med liksom. Å så är jag för risig för att umgås med människor som inte har ett efternamn på Peterson eller Frid. Det suger. Jag tröstar mig med mat, alla julklappar och en kort men bra spellista.

när jag jättesoftar <- det är en spellista

Ja, god jul då Anna. God jul då, Anna.
God jul Anna. Skål Anna, och god jul.

Ät nu upp din bacon. Din gris. Ät upp lilla grisen nu. Vaaaad heter grisen? Lilla grisen greta. Ät upp lilla gretagrisen nu.
Nej det gör ingenting. Det är ekologiskt. Grisen Greta hade ett jättebra liv! Är du klar? Nej men du har ju inte ätit upp människan än. Ät upp människan också så ska du få efterrätt sen. Lilla flickan Anna. Ät lilla Anna nu. Nej det är samma, också ekologiskt! Hennes liv var fantastiskt. Hon skulle precis få ett bättre jobb och hon hade en massor av vänner och en familj som älskade henne. Hon skulle precis ha tagit studenten också, men det hann hon ju inte nu.

Vi är en trio. Och vi bråkar om petitesser. Småsaker. Som vilken film vi ska hyra. En gillar gladiatorkrig, en vill bara se Wes Andersson och en är luspank. Så blir vi sams igen, efter ett par minuter och går glatt frusna hemåt för att sätta oss i olika rum. Två för att som ett gammalt par sätta sig och titta igenom treåriga bilder. En för att stänga in sig i på sitt rum och cybersnabbstäda till luciamusik. Så är vi. Vi är tre. Tre är ett magiskt nummer.

Stoppa pressarna, mitt knäckebröd är slut.

Imorgon börjar jag halv tolv. Sen är det helg - Maxat. Eller nä. Bara jag gör klart alla uppgifter innan dopparedagen kan jag ha det maxat sen. Tack förresten Lova för Cypress Hill för några veckor sen.

Hej och hå, min hyacint har blommat ut under natten. Sånt blir jag riktigt glad för. Och för att jag börjar elva och slutar elva och fyrtio idag. Sånt blir jag också glad för. Att solen gör fina mönster på husväggarna gör mig glas och min från lova lånade vinröda polyestertröja gör mig glad.

Det är kul det här, när man provar sina gamla namngivna pyjamaströjor. På bilden nedan ser vi till exempel Anna, 17 år med pyjamaströjan "Sovalla".

One two, one two. Testing. Kanske lite cheezy att jag helt och fullt älskar Skinsversionen av Wild World. Mycket mycket mer än Cat Stevens version. Och ba kommer på mig själv med att skriva larv. Äh, god natt i stället.

När jag blir stor vill jag också hålla på med alternativ teater.

Kan man inte få det ena får man satsa på det andra. Brudar, var är ni?? Jag vill till Köpenhamn och köpa en hamn tror jag. Det är jättebilligt just nu! Att åka dit alltså, inte att köpa en hamn. Det tror jag åtminstone inte, men vem vet... jag kanske kan fynda lite.

Vilja kontra lust. Eller engagemang kanske låter bättre. Jag orkar liksom inte anstränga mig. Blä. Livet suger. Vintern suger. Bondegatan suger. Det finns liksom inga känslor kvar, men ingen tvivel heller. Tomhet är så påfrestande. Vart ska jag fly? På riktigt, var ska jag rymma? Världen är ett jävla offer utan mening.

Var hos doktor Lars imorse och fick reda på mina värden. Jag har låga blodvärden, järnbrist och B12brist. Så fick jag medicin och kände mig speciell. Idag har jag dessutom ätit så jävla mycket. Vi tar det från början:

• Två skålar yoghurt och müsli
• En dubbelmacka med tomat
• Lunch nummer 1, ris och grönsaksblandning
• Lunch nummer 2, ris med kikärtsbiffar och grönsaksblandning
• En mandarin
• Två portioner indisk gryta med ris
• Två och en halv lussekatt
• Elva pepparkakor

Sinnessjukt. Jag är sinnessjuk. Och har sovit i två timmar. Fortfarande trött.

Solen skiner så inbjudande varm utanför mitt immiga, smutsiga fönster, och jag är fånge i min lägenhet. Själv i min lägenhet och kan inte slita ögonen från solens guldiga speglingar från femte våningens fönsterglas på Ploggatan 6. Så glömde jag bort inlägget, och kom ihåg det igen en timme senare. Solen gömmer sig bakom kyrktornet.

Kan inte sova. Tänker på sprutan jag ska ta imorgon. Eller blodprovet. Och jag är kanske lite kär i Eminem. Och jag luktar skogsbrand. Eminem – Curtain Call

Hatar falska människor som är falska och ljuger och är falska.... Nä skoja.

Jag är liksom fast i mitt rum, eller min lägenhet. Våran lägenhet, min och min familjs lägenhet. Kan inte promenera, för kallt. Kan inte sätta mig på ett fik, för fattig. Fast kanske egentligen. Jag, Macondele och en kaffe på något mysigt och det ena ledde till det andra. En kaffe för mycket liksom. Macondele på alla löpsedlar - förtvivlad. "Hon var överallt!"

Jag undrar om jag ska könsbestämma Macondele. Eller är det kanske lite overkill? Kanske lite för mycket?

Åh, så kissenödig. Och åh så ensam. Ska gå och kissa.

Vi drog ihop ett pack och ordnade spelkväll hos Sanne. Jag och Mira drog hem storvinsten dessutom. Och imorgon/idag är det jul. Eller första advent för att ta det lungt och försiktigt. Första advent med allt som kommer på köpet, från enkla juldekorationer till avancerat pepparkakshusbygge till hård träning (och så vidare och så vidare). Så undrar jag, och tittar på klockan som nyss slog fem i tre, varför jag ligger och lyssnar på musik. Liksom.